Jag har fotograferat i över femtio år, och under en period arbetade jag också som frilansfotograf.
Kameran har följt mig genom livet, och naturen har nästan alltid varit mitt främsta motiv. Jag har ofta kallat mig naturfotograf, men när jag läste på om landskapsfotografi insåg jag att det nog beskriver mig ännu bättre.
För mig handlar landskapsfotografering om att fånga känslan i ett ögonblick – ljuset över en dimmig sjö, stillheten i en skog eller dramatiken i ett stormmoln som rullar in över horisonten. Det handlar inte bara om att visa naturens skönhet, utan också om att berätta något om tid, plats och stämning.
Jag fascineras både av orörd natur och av miljöer där människan satt sina spår. Ibland söker jag det rena, tidlösa landskapet, ibland vill jag visa kontrasterna – hur vägar, byggnader eller gamla åkrar blir en del av helheten. Allt är ju egentligen en del av samma berättelse: samspelet mellan natur och människa.
Genom åren har jag inspirerats av stora namn som Ansel Adams och Edward Burtynsky, fotografer som lyckats förena estetik med ett budskap om naturens värde och sårbarhet. På mitt eget sätt försöker jag göra något liknande – att med kameran fånga både skönheten och eftertanken.
Landskapet förändras ständigt, och varje bild blir därför ett slags tidsdokument. Det är det som gör fotograferingen så spännande för mig, även efter alla dessa år.
Lämna ett svar